Det jag hade tänkt göra var en ganska “enkel” grön kappa, med en luva, och ett stort maskinbroderi av ett märke på baksidan. Tyvärr hann jag bara göra själva kappan på den tid jag fick i denna del av läsåret, och får då göra maskinbroderiet nästa termin.
Var jag fick denna idé ifrån är lite krånglig, men på ett visst sätt, inte. Både själva märket (broderiet som jag skall göra senare) och kappan kommer från en Japansk TV-serie, som är väldigt känd i hela Världen. Jag själv älskar “Anime’n” (Anime = Japansk serie på japanska), men det var inte därför jag gjorde den. Någon som står mycket nära mig älskar den ännu mer än vad jag gör, och jag ville helt enkelt ge honom något speciellt som vi faktiskt båda gillar.
Dem första lektionerna jag fick till detta använde jag för att se hur jag skulle kunna sy kappan. Jag ville att det skulle finnas så få sömmar och dit satta delar som möjligt. Vilket skapade en hel del problem för mig. Jag fick ett test-tyg att pröva på olika tekniker på och se hur jag skulle kunna få jobbet att vara så enkelt som möjligt. Det svåraste var att få till en luva utan att behöva sätta dit den som ett nytt stycke tyg. Jag “lyckades” tillslut med ett bra nog resultat, och var då i stort sätt redo att börja sy på det riktiga tyget. Det första jag sydde, mest för att bli av med det, var då luvan. På toppen vek jag in tyget en aning för att skapa en slags båge. Hos axlarna gjorde jag samma sak, mest för att kappan ska kunna hänga på kroppen utan större problem. Dock, det var svårt att mäta på vilket avstånd vecken skulle vara och hur stora, eftersom den jag gör klädesplagget till är längre och bredare än mig. Så, jag var tvungen att gissa hur det skulle vara, mäta på mig själv, samt kompisar i samma storlek som mig, och sedan förlänga siffrorna en aning så som jag trodde att det skulle kunna passa. För att sy in vecken och andra saker använde jag vanlig raksöm. På kanterna av tyget var jag tvungen att använda zickzack så att det inte skulle spreta ut after ett tag, sedan vika in den drygt en centimeter och sy ihop det med raksöm igen, allt på symaskin. Det ända (som skulle sys) som ej var på symaskinen var knappen som skulle stänga plagget. Jag använde också en sprättare för att fixa knapphålet. Det var det sista jag gjorde för att göra “klart” kappan.
Jag var väldigt skeptisk över om mina tekniker skulle funka eller inte under i stort sätt hela arbetstiden. Det var min egen idé, och mitt eget sätt att utföra det. Jag valde att t.ex inte sy på en luva, utan att göra den på ett och samma tyg som allt annat. Jag hade ingen mall att gå efter heller, vilket då gjorde allting mycket svårare för mig. Det gjorde också att jag inte kunde få så mycket hjälp av läraren, som jag egentligen skulle behövt eftersom detta var min första gång att sy ett klädesplagg. Min idé och mina sätt att arbeta var i och för sig ganska kreativa, men inte särskilt effektiva. Det jag ska tänka på i framtiden är att veta exakt vad jag ska göra, hur jag ska göra det i varenda minsta detalj, och framför allt inte ge upp. Det hände att jag nästan gav upp efter att ha fastnat någonstans för att jag inte visste hur jag skulle fortsätta, och det ska jag se till att ändra nästa termin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar